Rädslor från förr...

Visst, jag lever ett nytt liv idag. Jag är en annan människa idag mot vad jag varit. Jag har gått från självcentrerad till omtänksam, från bitter till tacksam, från hatisk till kärleksfull och det är fantastiskt hur mitt liv kan förändras.

Men där finns fortfarande saker som förföljer mig, saker från förr som hemsöker mitt sinne. Rädslor som skapats genom andra människors svek och lögner en gång i tiden. Och vilka går det ut över? Jo dom som som står mig närmast.
Jag väljer att lyssna på vad min älskade säger till mig, jag väljer att tro på och lita på, men ändå. Rädslorna finns där ändå. Rädslor att bli lämnad eller sviken, rädslor att bli kränkt och övergiven. Och det finns där, som en stor klump i magen.

Vad väljer jag då att göra i detta? Väljer jag att gå med denna klump i magen, gå runt och vara orolig, gå runt och vara lättirriterad och behandla den jag älskar som att detta är sant...? Nej det gör jag absolut inte!

Jag berättar mina känslor, mina tankar och mina rädslor för min älskade. Jag berättar varför och att detta är mitt förflutna som gnager på mig. Och min älskade kan då förklara sin kärlek för mig, berätta hur mkt hon älskar mig och hur jag är hennes livs kärlek och den enda för henne. Och jag kan då lyssna och ta in och låta hennes ord skölja genom mitt sinne och min kropp och ge mig ett lugn och en sinnesro som bara hon kan ge mig.

Det är okej att ens förflutna spelar mig ett spratt ibland. Det är okej att känna rädslor och så, det viktiga för mig är att vara öppen och ärlig om det och prata om det, jag får inte låta det ligga i min mage och gro och förstöra för mig.

Jag är tacksam för min medvetenhet och hur jag agerar i mitt liv idag. Och att jag är fullkomlig ärlig och genom det växer.

Jag är kär, lycklig och tacksam och mår sjukt bra.