Från helvete till himmel....

Tänk hur livet kan vända, tänk hur jag kan gå ifrån en självcentrerad egoist fylld av ångest, rädslor och mörka känslor till att vara den jag är idag, en kärleksfull, omtänksam människa fylld av glädje och tacksamhet. Nåja, kan ju erkänna att jag inte går varje dag och jublar och slår volter, men i det stora hela mår jag riktigt bra och livet är underbart.

 Det känns så långt borta men ändå så nära, livet jag en gång levde. Livet där varje dag gick ut på att överleva och slippa känna och slippa vara Gustav.

 Jag har svikit och sårat, jag har ljugit och manipulerat, jag har utnyttjat och bedragit, och allt för min egen vinnings skull, allt för att jag skulle få "må bra", vilket jag ändå aldrig gjorde, jag bara led.

 Men jag nådde botten, en botten som jag slog i så fruktansvärt hårt, och då ville jag inte längre. Jag gav upp, släppte taget, ville inte längre vara där jag nu var. Jag sträckte ut en hand och ropade på hjälp, och hjälpen kom.

 Helt plötsligt fick jag, utan någon möjlighet att fly, möta mig själv, se mig själv i spegeln utan masker och utan skydd, och sakta sakta började jag kunna se mig själv i ögonen. Jag började förstå att jag inte är en ond människa, jag är inte en människa som vill såra och svika. Jag är inte en människa som ljuger och manipulerar.

 Jag har slutat fly, jag behöver inte fly längre, jag smutsar inte ner mig längre med alkohol eller narkotika, jag gömmer mig inte bakom några masker, jag är en bra människa, en kärleksfull människa både mot mig själv och människorna runt mig.

 Det är sjysst att vara Gustav idag!