Detta är kärlek för mig...

Detta är mina älskade. Det är för er mitt hjärta slår. Min kärlek för er är evig. Jag älskar er!

Rädslor från förr...

Visst, jag lever ett nytt liv idag. Jag är en annan människa idag mot vad jag varit. Jag har gått från självcentrerad till omtänksam, från bitter till tacksam, från hatisk till kärleksfull och det är fantastiskt hur mitt liv kan förändras.

Men där finns fortfarande saker som förföljer mig, saker från förr som hemsöker mitt sinne. Rädslor som skapats genom andra människors svek och lögner en gång i tiden. Och vilka går det ut över? Jo dom som som står mig närmast.
Jag väljer att lyssna på vad min älskade säger till mig, jag väljer att tro på och lita på, men ändå. Rädslorna finns där ändå. Rädslor att bli lämnad eller sviken, rädslor att bli kränkt och övergiven. Och det finns där, som en stor klump i magen.

Vad väljer jag då att göra i detta? Väljer jag att gå med denna klump i magen, gå runt och vara orolig, gå runt och vara lättirriterad och behandla den jag älskar som att detta är sant...? Nej det gör jag absolut inte!

Jag berättar mina känslor, mina tankar och mina rädslor för min älskade. Jag berättar varför och att detta är mitt förflutna som gnager på mig. Och min älskade kan då förklara sin kärlek för mig, berätta hur mkt hon älskar mig och hur jag är hennes livs kärlek och den enda för henne. Och jag kan då lyssna och ta in och låta hennes ord skölja genom mitt sinne och min kropp och ge mig ett lugn och en sinnesro som bara hon kan ge mig.

Det är okej att ens förflutna spelar mig ett spratt ibland. Det är okej att känna rädslor och så, det viktiga för mig är att vara öppen och ärlig om det och prata om det, jag får inte låta det ligga i min mage och gro och förstöra för mig.

Jag är tacksam för min medvetenhet och hur jag agerar i mitt liv idag. Och att jag är fullkomlig ärlig och genom det växer.

Jag är kär, lycklig och tacksam och mår sjukt bra.

Vart tog veckan vägen....

Knappt hinner man inse att det är måndag förrän det är fredag igen. Vad hände med denna veckan egentligen. Visst, har haft fullt upp och varit riktigt flitig, men ändå.
Haft en riktigt trevlig vecka annars måste jag säga. Tillbaka på jobbet igen och det är riktigt skoj. Dessutom börjat träna på allvar och det är underbart, att lägga sig på kvällen och vara helt slut och totalt utpumpad efter en lång dag med jobb, träning och mys och äventyr med familjen. Så det var väl där veckan gick, jobbet, gymmet och familjen. Precis som jag vill ha det. Känner mig lyckligt lottad som har det liv jag har. Min underbara älskade fru och mina två söner gör mig glad och får mig att känna mig älskad. Och det är ju så det ska vara, men inte alla har det så.
Och imorrn är det fredag. Kort arbetsdag och sen iväg och hämta min älskade Teddie. Ska bli så kul att få umgås en hel helg med han igen. Och så ska vi ju fira hans tio år. :)

Med det i åtanke lägger jag mig och somnar gott.
Kär, lycklig och tacksam.

Det är så här jag vill att det ska vara...

Idag har jag fått vara precis den jag vill vara. En bra kollega, tålmodig pappa och kärleksfull och stöttande make. Det händer mycket på jobbet just nu, och då är det skönt att kunna vara en av dom som kollegor och chefer kan räkna med och lita på. Att kunna bjuda på ett leende och ett gott skratt när man står och rensar stinkande brunnar runt bassängerna, att kunna säga ja när en kollega frågar om lite extra hjälp.
Att sedan få komma hem efter att ha jobbat sen 6 och busa med lilleman och lyssna på min fru när hon berättar om dagens äventyr och eskapader tillsammans med väninnan och barnen. Och sen få avsluta kvällen med en god middag och få ge min fru avslappnande massage och bara ligga och mysa. Det är så här jag vill att det ska vara.

Och det bästa med allt...?
....Det är så här det är!

Livet är fint och jag är kär, lycklig och tacksam.

Sov gott....

Ligger utspridd i soffan efter en trevlig och skön och alldeles vanlig dag med min älskade fru och lilleman. Tvättat, möte med soc, busat med Alexander och myst med min fru. Just det, har ju fixat träningskort till sportlife oxå, nu blir det åka av på gymmet. Har det bra och mår som jag förtjänar, bra alltså. Mer än så blir det inte på denna blogg ikväll.
Sov gott alla fina.

Tillbaka till vardagen....

Så var nästan 3 veckors pappaledighet/semester över och återigen var jag tillbaka i vardagen på Aq va kul igen. Otroligt kul att träffa mina kollegor igen och få höra senaste skvallret om Malmös äventyrsbad, mindre kul att det var en söndag jag valde att komma tillbaka, när badet kryllade av struliga ungdomar och man kände sig mer som ordningsvakt än Badvärd. Nåja, arbetsdagen tog ju slut till slut och snart får jag komma hem till frugan och minstingen och pusta ut och krypa ner i sängen och sova gott.
Min son Teddie fyllde förresten 10 år idag... 10 år... Shit, vad hände med tiden. D känns typ som att det var igår han skolades in på dagis, och nu har han alltså fyllt tvåsiffrigt. Coolt! Till helgen kommer han och då blir det kalas.
Som sagt, har haft en otroligt trevlig, skön, mysig, rolig och underbar ledighet. Men samtidigt också riktigt skönt att vara tillbaka i mitt eget hem med alla rutiner och vardagsbestyr. Det är ju så livet är idag. Jobb, familj, lite mera jobb och ännu mera familj. Och så lite sköna avstickare emellanåt med familjen och bara njuta. Jag älskar mitt liv.

Jag är där jag är av en anledning...

Jag borde känna tacksamhet, jag borde känna glädje, jag borde vara stolt över mig själv, jag borde känna kärlek, jag borde må bra. Och det gör jag oxå, till och från.
Men när jag mår dåligt, är låg, känner mig otacksam och som att jag inte visar någon som helst kärlek till dom som står mig närmast, då måste jag påminna mig om att det är okej! Jag kan inte alltid vara på topp. Jag håller just nu på att vända in och ut på mig själv, håller på att ta reda på alla negativa beteenden jag har, och det är klart jag kan vara på dekis då.
Men vet ni vad, det går över, det är okej. Bara för att jag inte känner kärlek 100% av tiden så betyder det inte att jag inte älskar. Bara för att jag inte känner tacksamhet konstant så betyder det inte att jag är otacksam. Jag måste låta mig gå igenom det jag går igenom och göra det jag behöver göra oavsett hur jag mår.
Och jag vet att slutresultatet blir en otroligt tacksam, glad, positiv, kärleksfull och älskande Gustav.

Gud ge mig sinnesro....

Har ni läst sinnesrobönen någon gång? Jag menar läst den och verkligen funderat på ordens betydelse och vad bönen egentligen innebär. Det har jag.

 Hur många gånger har det inte hänt att jag gått och stört mig på något som jag egentligen inte kan göra ett skit åt. Att det är pissväder ute och det får förstöra hela min dag. Att kön i affären är fruktansvärt lång, och jag står under hela väntetiden och en miljon svordomar far igenom mitt huvud. 

 Varför lägger jag så otroligt mycket energi på att tjura över sånt jag är maktlös inför istället för att acceptera situationen och istället lägga min energi på det jag kan och behöver förändra.

 Hela mitt liv, fram till för inte allt för längesen,gjorde jag precis detta. Den jag behövde förändra och jobba med var mig själv, men eftersom jag inte orkade, vågade eller ens ville se mig för den jag egentligen var så sket jag i det. Jag fokuserade på att gnälla på andra, framhäva andras fel och brister och gjorde allt jag kunde för att fokus skulle ligga på något annat än mig själv. 

 Men sanningen kom ikapp mig och gav mig en riktig käftsmäll, och jag vaknade upp. Helt plötsligt visste jag att jag var tvungen att släppa saker och ting runt mig och fokusera på mig själv, jobba med mig själv och göra allt jag kunde för att förändra mitt liv, mitt sätt att tänka och vara.

 Och när jag förstod detta, skillnaden mellan det jag var tvungen att acceptera, och det jag behövde mod att förändra så visste jag vad jag skulle göra, och jag gjorde det. Jag accepterade min beroendesjukdom och vad den ställt till med i mitt liv, jag accepterade att jag själv inte klarade av att allt, jag behövde hjälp, och jag tog emot hjälpen och började jobba med mig själv. 

Detta räddade mitt liv, och har fört mig dit jag är idag, och gjort mig till en tacksam och lycklig människa. 

Så nästa gång du ber sinnesrobönen, tänk efter lite extra, vad betyder dom enkla, men ack så betydelsefulla orden för dig?

 

HIF i framtiden....

 

Skisserna är klara, HIF är redo, vi kommer återigen spela på sveriges i särklass snyggaste, modernaste och mest trivsamma arena. 

Med HIF mot SM-Guld!!!

4 1/2 år....

1644 dagar.... eller 54 månader... eller 216 veckor.... och allting började med en morgon med bakfylla, avtändning och ångest. En morgon där jag för första gången vaknade upp och visste att om jag inte gör ngt nu så kommer jag att dö. Och jag gav upp, jag släppte taget.

 Och här är jag idag. Drogfri, tacksam och tycker livet är sjysst att leva. Har en underbar fru och två underbara söner som betyder allt för mig.

 Tack till alla terapeuter på Provita som hjälpte mig med min behandling, tack till mina före detta sponsorer och min nuvarande sponsor, tack till min familj och mina vänner för allt stöd och all hjälp, tack till min älskade fru för att du förstår och står ut och tack Gud och programmet, utan er hade det inte gått.

 Och livet går vidare, en dag i taget, bara för idag!

Från helvete till himmel....

Tänk hur livet kan vända, tänk hur jag kan gå ifrån en självcentrerad egoist fylld av ångest, rädslor och mörka känslor till att vara den jag är idag, en kärleksfull, omtänksam människa fylld av glädje och tacksamhet. Nåja, kan ju erkänna att jag inte går varje dag och jublar och slår volter, men i det stora hela mår jag riktigt bra och livet är underbart.

 Det känns så långt borta men ändå så nära, livet jag en gång levde. Livet där varje dag gick ut på att överleva och slippa känna och slippa vara Gustav.

 Jag har svikit och sårat, jag har ljugit och manipulerat, jag har utnyttjat och bedragit, och allt för min egen vinnings skull, allt för att jag skulle få "må bra", vilket jag ändå aldrig gjorde, jag bara led.

 Men jag nådde botten, en botten som jag slog i så fruktansvärt hårt, och då ville jag inte längre. Jag gav upp, släppte taget, ville inte längre vara där jag nu var. Jag sträckte ut en hand och ropade på hjälp, och hjälpen kom.

 Helt plötsligt fick jag, utan någon möjlighet att fly, möta mig själv, se mig själv i spegeln utan masker och utan skydd, och sakta sakta började jag kunna se mig själv i ögonen. Jag började förstå att jag inte är en ond människa, jag är inte en människa som vill såra och svika. Jag är inte en människa som ljuger och manipulerar.

 Jag har slutat fly, jag behöver inte fly längre, jag smutsar inte ner mig längre med alkohol eller narkotika, jag gömmer mig inte bakom några masker, jag är en bra människa, en kärleksfull människa både mot mig själv och människorna runt mig.

 Det är sjysst att vara Gustav idag!

Tisdagstankar....

Jaha.... Så lider denna semestern/pappaledigheten mot sitt slut. Har varit några underbara veckor uppe hos svärmor. Och det sköna med denna semestern är att jag faktiskt har skött min motion och min träning, så gott det går iallafall. Har ju inte haft tillgång till ngt gym, men promenerat, joggat och gjort styrkeövningar ändå, och det känns så sjukt skönt. Har ju alltid snackat mkt om att jag vill det ena och vill det andra, men inte gjort ngt. Så nu känns det skönt att äntligen ha fått tummen ur röven...

 Och nikotinet är borta samtidigt som kosten har ändrats fullständigt. Nyttig mat, flera ggr om dagen och jag mår genast bättre. Tackar min underbara fru för hur hon motiverar mig bara genom att köra på med sitt.

 Och lilla Alexander har nu börjat krypa....eh....nåja....hasa sig fram, så nu blir det till att barnsäkra hemma i Malmö när vi kommer hem igen. Shit va tiden går, d känns som att det var igår som jag fick hålla lilla Alexander i min famn för första gången, 30 cm och bara 1000 gram. Och nu är han över åtta kg och tar sig fram med turbofart.

 Brukar ju ofta skriva på facebook att jag är Kär, Lycklig och Tacksam. Och det är jag verkligen.

Kär i min underbara älskade hustru Veronica, Lycklig att jag får leva med henne varje dag och Tacksam att jag har kommit dit jag kommit idag. Tack alla ni som hjälpt mig på vägen.

Ha en fin dag alla kära......